I dag fick vi en riktig långprommenad i skogen. Åh, vad jag "Moa" blev glad när bilen svängde in på den där skogsvägen som vi känner igen. Jag blev alldeles till mig och började med en massa konstiga ljud som kommer fram när jag inte får skälla. Molly, däremot satt alldeles tyst. Matte säger att det är hon som har hand om förståndet. Jag fattar inte varför...

Jag får alltid springa fritt när vi är i skogen.

Molly, däremot får gå med

flexikoppel. Hon är nämligen lite lomhörd den damen.

Matte tyckte vi skulle göra oss bra på den här timmerhögen.

Molly ville genast hoppa ner. Hon tycker inte om höjder den tösen.

Man får ju inte glömma att parfymera sig ordentligt när man

hittar dom rätta dofterna.