med apportbocken!

Som vi har kämpat med detta moment. Och se... vad duktig jag är mattes lilla skrutta, som hon brukar säga!

Visst... jag har långt kvar än, innan jag kan apportera på riktigt. Men matte är så glad att det gått framåt i träningen. Nu kan jag faktiskt ta apporten på kommando "om jag är på det humöret" annars får matte stoppa in den i munnen på mig.