Man kanske borde ha stängt locket för objudna gäster.....

Av matte

Hemma igen!

I dag har det varit en hemsk dag. Det började redan i morse med att vi inte fick nått käk. Vi satt där och väntade och väntade men inte ens husse gav oss en endaste liten smula trots att vi satt där med våra vackra rådjursögon. Jag sa till Moa… det här är ingen vanlig dag, jag anar ugglor i mossen. Sen sa matte att vi måste skynda oss att kissa och bajsa för vi hade en tid att passa. Sen bar det i väg i bilen. Vi somnade som små grisar som vi alltid gör i bilen. När vi stannade bilen tog bara matte med sig mig ut mig. Moa fick sitta kvar i buren och tjura.  Ååhhh… vad det finns mycket goa dofter här. Det är ju riktigt spännande tänkte jag och stretade upp mot ingången. När vi kom in satte matte mig på en konstig platta, det var en våg sa hon. Jag vägde 8,3 kilo (Har nog blivit lite för mycket av det goda på sista tiden). Sen fick jag sitta och vänta tills dom skulle ropa upp mej. Det var som att sitta i en tortyrkammare omgiven av en massa delikatesser som man inte kunde komma åt. Fy så hemskt för en liten hungrig prinsessa.

Tur att ”Lena” min veterinär ropade på mig så jag slapp sitta där och dreggla. Vi gick till ett annat rum och där fick jag sitta på ett bord som hon hissade upp, men jag ville bara hoppa ner igen. Först tittade hon i mitt öra som såg fint ut nu. Men så har jag också ätit den där äckliga medicinen i trettio dagar nu. Och så var det tänderna vi skulle titta på säger Lena. Vad nu då… är vi inte klara än. Nu blir det otäckt tänkte jag. INGEN får titta i min mun. Lena säger att jag måste stanna kvar några timmar för att hon ska göra mig fin i munnen. Glatt ovetande skuttade jag med henne jag märkte inte ens att matte och husse försvann.

Fyra timmar senare var jag skinande ren i munnen men tyvärr sex tänder fattigare och matte 1900:- fattigare. Matte undrade hur jag skulle kunna äta nu. Men veterinären sa att det går alldeles utmärkt.

Nu är vi hemma igen och jag har fått äta lite små portioner men jag är så sömnig så sömnig.

Gosekram från Molly

En äkta soffhängare. En av mina konstiga sovställningar.

I morgon är det ingen rolig dag. Jag ska till veterinären. Hon ska peta i mitt öra igen. Men matte säger att det inte är så farligt och att det nog är läkt nu. Jag har ju ätit medicin jättelänge för en kronisk öroninflammation. Dessutom får jag ingen frukost innan vi åker det tycker jag är orättvist. Så matte lovade mig att Moa också får vänta på sin frukost. Jag ska få sova en stund där också, det ska tydligen rotas i min mun också, som om det skulle vara nödvändigt. Ja, ja det kanske blir bra i alla fall.

Håll tassarna för mig i morgon.

Nospuss från Molsan

Men vad är det här nu då?

Så där ja.....

Nu är vi ute på rätt sida.

Det är inte lätt att vara nybörjare på bloggen.

Dom här söta små människovalparna brukar vi gosa med ibland. Vi tycker att dom luktar så gott.

Massor av nospussar till Kalle & Elsa.

Matte är så sträng när vi ska äta. Vi måste alltid sitta och dreggla en stund innan vi får börja äta. Hon fattar inte hur hungriga vi är. Så när hon äntligen säger varsågod hugger vi i oss maten så vi inte missar när hon äter sin frukost, det kan ju hända att det ramlar ner en och annan smula på golvet.