Kasper

10 september 2009 22:28

Moa, Moa - gör inte om det där! Tur i alla fall att det var en ljus chokladbit säger min matte, värre om den hade varit mörk. Jag vet ju inte för jag har minsann aldrig lyckats sno åt min nån choklad - är det gott? Kan väl i alla fall inte vara lika gott som ett grisöra?
Fast du - tilltagt t6yder i alla fal på att du är en självständig natur, en liten tuffing minsann... :-)

Anki Jönsson

10 september 2009 23:57

Hm, ingen bra dag i dag Moa men vad gör man när man blir så där sugen? Vi hade gjort likadant....
Nospussar

Ruth

11 september 2009 09:35

Hahaha, mitt i allt det trista, men matte får nog skylla sig själv. Tur att du inte blev dårlig och kräktes. En av mina första Cavalierer fick vit choklad av våran son, sådana tunna, runda platta små bitar, efter den andra så kräktes hon, han viste inte att det var giftigt för hundar, men det gick bra den gången. Det var vältuggat det lilla födelsedagskortet. Matte fick sig en läropeng att inte fresta sugtarmen på Moa mera.
Ha en fin dag.

Hillman

11 september 2009 10:00

Det var väl inte hela världen, ljus choklad är det väldigt lite kakao i, så det gör ingenting. Visst kakao är giftigt för oss jyckar men den hund som dog, åt visst ren kakao och väldigt mycket oxå, jag tror att det var nästan ett halvt paket. Vem vill äta sånt torrt pulver isch, va läbbigt, men du kanske ska låta bli att tjuva brev hädanefter.

Taxkramisar.

Gunilla

11 september 2009 17:34

Blir lite nostalgisk när jag ser godispapper från "Palle Kuling", Fanns i tablettaskar när barnen var små.
Stina var hemma igår när vi var i Trollhättan...lugnast så...jag var ju tvungen att fota vet du...
Pussa vovvarna!
/Kram

malte o snokas

17 september 2009 09:09

oj vilket litet brevbärarämne i familjen... ja vilken tur att hon inte hann äta mer, lilla gumman!
va roligt med alla inlägg som vi missat, vi hade inte riktigt hängt med att du /ni var tillbaka på allvar förrän ni lämnade inlägg på vår blogg!
slafsing