lyser fullmånen över oss.

Den här bilden togs av min sambo för mindre än en timma sedan.

I går kväll började jag "Moa" och matte kurs igen. Kursen är en tävlingskurs och för mig blir det en uppföljning av den förra vi gick kan man säga. Matte tyckte att jag och hon inte riktigt var klara med den kursen och behöver gå om den igen.

I går gick vi igenom alla momenten i lydnadsklass 1 som vi ska träna in under kursen.

Det blir många nya hundar som jag får lära känna nu, sju veckor framöver. Bara en gammal kurskompis fanns med bland deltagarna. Varghunden Tindra med matten Ingmari. Vi har stora förväntningar på den här kursen, och matte säger att nu jädrar i mig ska här tränas.

Den här bilden på mig är från förra kursavslutningen

av lilla Selma och hennes familj. Selma bor med sin matte och husse i Hagfors. Matte blev lite orolig när hon hörde att det var en vovve med bland gästerna och en tik dessutom. Jag "Molly" kan ju vara lite sur ibland när det gäller vissa tikar. Men vi hade fått stränga order att vi måste sköta oss. Så det var bara att göra som matte sagt.

Men först fick vi naturligtvis undersöka henne väldigt noga. Och Selma visade tydligt på hundars vis att hon var en vänlig liten tjej.

Här hälsar vi Selma välkommen

Selma sitter tryggt vid sin mattes fötter

Selma är en Chihuahuablanding med lite pappillon i sig

Se...  såna vänner vi är!

Jag "Molly" hittade i alla fall min favorit i Folke, som gosade med mig i soffan

Husse fjäskar lite med oss efter middagen. Här får vi smaka lite kycklingfile'

Matte säger hej då till denna underbara lilla vovve.

snälla ni för alla kommentarer vi fått igår och idag.

Vi har inte fått någon hjälp av matte idag, men hoppas hon hjälper oss i morgon. Vi är sååå nyfikna på vad ni har haft för er.

Här ligger vi och gottar oss ute på klipporna på Klädesholmen.

Bilden är gammal och finns med på vår hemsida

I går hade vi en heldagsutflykt till Forshaga i Värmland.  Där skulle vi besöka en faster till matte. För oss var det första gången vi träffade faster Anna, och för matte var det andra gången. Det är nämligen så att matte inte har känt sin biologiska pappa som vi brukar besöka i Stockholm ibland mer än tio år, och då tar det ju lite tid att lära känna sina nya släktingar.

När vi åkte upp tog vi vägen via Mariestad, Gullspång, Kristinehamn och Karlstad där solen denna dag lyste med sin frånvaro. Efter att matte snurrat runt en stund inne på Plantagen i Karlstad för att inhandla en blomma att ha med oss, hade vi ungefär två mil kvar till Forshaga. Klockan tickade på och matte började bli orolig att vi inte skulle hinna fram till klockan ett som var sagt att vi skulle komma. Tio minuter sena, var vi så framme och blev väl mottagna av faster Anna, som tidigare hade gjort klart för matte att det var ett måste att vi skulle följa med. Matte och husse bjöds på en god middag och självklart ville hon bjuda oss på middag också, men matte sa att vi hade egen mat med oss. "typiskt matte" Nu gick det ju inte att hejda fastern, som stod på sig och tyckte att vi var hungriga, så det blev var sin liten portion till oss i alla fall.

Lite bus hann ju jag Moa, med förståss. Jag kunde ju inte hjälpa att det stod en skål med karameller på soffbordet som måste provsmakas. Fy… på dig sa matte, och tog mig hårt i örat och ursäktade sig snabbt med att vi är dåligt uppfostrade.

Det blev en trevlig dag med mycket prat för matte och husse och mycket gos för oss.

Klockan gick fort och halv åtta på kvällen var det dags att ta farväl för att vända hemåt.

Hemresan gick över Grums, Säffle, Åmål, Mellerud och Vänersborg. Det blev en resa på cirka 45 mil runt Vänern innan vi var hemma igen. Det var skönt att komma hem även om vi sov mesta tiden i bilen.

Faster Anna, och matte

Här övervakar jag Moa, när kaffebrödet plockas fram

Här har Anna lyft upp mig Moa, i knät. Jag tittar på matte och ser mest ut som jag vill hoppa ner. Det fanns ju karameller i en skål på bordet som jag nyss upptäckt.

Molly tog det mest lugnt vid husses fötter

Så här trötta var vi när vi åkte hem

Vi gjorde ett kort stopp för en kisserunda vid slussen i Köpmannebro.

Skymning vi slussen i Köpmannebro

Denna harkrank eller "pappa långben" som matte brukar kalla dom, tittade in genom fönstret. Då var jag "Molly" snabbt uppe i fönstret för att försöka fånga den. Men vad konstigt det blev... det gick ju inte att komma åt den rackarn. Tur för honom att det var en fönsterruta emellan.

Harkranken har sugit sig fast på rutan. Detta exemplar visade sig vara en hane. Man kan skilja på könen hos harkrankarna genom att titta på bakkroppen. Honans slutar i en spets som hon använder när hon lägger äggen på dolda ställen. Detta ex är en hane, då den inte har någon spets.

Matte... du får öppna fönstret så jag kan fånga den!

I dag har det duggregnat mest hela dagen, varvat med en och annan kraftigare skur. Vi har mest tagit det lugnt och hållit oss inne det mesta. Matte och husse däremot, har lastat släpkärran med grenarna från syrenen och det maffiga skatboet som blev en enorm hög av pinnar när det slogs sönder.I morgon kommer husse att köra en resa till soptippen med  allt riset och diverse annat skräp. Matte hoppas på solsken så att gräsmattan äntligen kan få bli klippt.

Natti natti alla bloggvovvar och vänner

Matte vi är trötta nu...

av skatorna som härjat utanför sovrumsfönstret i detta stora bo.

Ja... visst är det grymt att riva deras fina höghus som dom kämpat varje år med att bygga till på höjden. Men nu när dom flyttat ut så passade husse på att såga ner detta gigantiska bo. Så nu får vi  hoppas på  lugnare mornar nästa vår.

Detta skatbo har byggts med stor omsorg i vår syrenbuske, alldeles utanför vårt sovrumsfönster.

Här faller skatornas hem!

Grymt.. ? javisst... Dom får gärna bygga i något annat träd, bara det inte ligger så nära vårt sovrumsfönster.